Konferensrapporter

Konferensrapporter

SMAANZ Conference, Hobart, Tasmania

konferenserPosted by Katarina Schenker Mon, March 28, 2016 14:51:28

Författat av Susanne Linnér:

Internationella utblickar är alltid intressanta. Speciellt när vi har förmånen att få arbeta med, forska kring samt utveckla ett forskningsfält. Det finns alltid ett behov av att knyta kontakter med andra forskare inom närliggande områden för att vidga sina vyer.

Vid slutet av året hade jag möjligheten att delta i SMAANZ-konferensen på Tasmanien (The Sport Management Association of Australia and New Zealand).

Temat för 2015 konferensen var "Coming of Age". Året innan, 2014, firade konferensen 20-årsjubileum och en summering av detta jubileum blev att Sports Management forskningen och yrkesutövningen har "mognat". 2015-års tema skulle därför sätta ljuset på en disciplin som trots sin ungdom vuxit till ett livligt och väletablerat område. Det vara första gången University of Tasmania och School of Business and Economics stod som värd. Universitetet hade nyligen flyttat in i sin nyrenoverade byggnad med sin fantastiska utsikt över floden Derwent. Ett universitet beläget mitt i grönska och glittrande vatten, men på samma gång beläget nära hjärtat av staden Hobart.

Många engagerade och etablerade forskare inom sport management återkommer regelbundet till denna konferens. Några exempel som kan nämnas är Alison Doherty, David Shilbury, Tracy Taylor och Hans Westerbeek, men det finns naturligtvis många fler. Gruppen Sport management-forskare i Australien och på Nya Zeeland har växt och det finns idag en rad olika fält och perspektiv som ryms inom ämnet. De dominerande temana under konferensen berörde exempelvis High performance/Olympics event samt frågor om marketing och sponsorship, fält som i mycket förknippas med just området sport management. Förutom dessa teman inrymmer SMAANZ ett tema som går under rubriken SOCIAL IMPACT. Min upplevelse är att det fältet har fått ett större utrymme inom Sport Management i Australien än vad det har i Europa. Det är också det område som jag upplevde till största delen tangerar vårt projekt om idrott och socialt entreprenörskap.

Inom temat ”sport and social impact” höll Jonathan West (Director - Australian Innovation Research Centre) en inledande keynote -föreläsning. Titeln var ”The Potential Role of Competitive Team Sport in Addressing Deep-Seated Social Problems”. Projektet belyser hur idrott och idrottsföreningar visat sig bli en viktig inkörsport och katalysator för vissa äldre ungdomars möjlighet till livsstilsförändring genom sitt deltagande i idrottsverksamhet. Tasmanien rankas i botten bland australiska stater gällande i stort sett samtliga dimensioner av ekonomiska och sociala välfärdsmarkörer: högsta arbetslösheten, lägsta huspriserna, lågutbildade, lägst läskunnigheten, mest kroniska sjukdomar, lägst livslängd, mest fetma, högst småbrottslighet, mest våld i hemmet etc.

Det övergripande forskningsintresset i projektet fokuserade på innovativa strategier för att hjälpa regionala samhällen, och individer och företag inom, dem till förändring. En del i projektet fokuserade på projekt med idrott som medel för att lösa samhälleliga problem. Resultaten från dessa pekar på att idrotten i det regionala samhället lyckats locka till sig arbetslösa ungdomar och få dem till att förändra sitt liv och i sin livssituation och i förlängningen också bidra till det regionala samhällets utveckling.

Arbetet med temat ”sport and social impact” fortsatte sedan i olika sessioner under konferensen. Några presentationer fortsatte i samma spår som den inledande talaren. Forskningsintresset berörde möjligheter men också svårigheter med att se idrotten som medel för att i något avseende göra socialt gott. Ett av projekten hade titeln ”Indigenous Women and Sport: Evidence from an Australian Senate Inquiry”. I Sverige talar vi mycket om hur idrotten kan bli och verka som ett medel för integration. Frågan är hur vi ska lyckas få med nya grupper in i idrotten, grupper som idag står utanför. Detta projekt berör samma grundproblematik, men gruppen som är i fokus för studien är istället kvinnor ur den inhemska befolkningen. En andra innehållslig riktning inom temat berörde frågor kring idrottens legitimitet i samhället. Stora event och kostsamma arenor möts inte alltid med hurrarop från alla samhällets medborgare. Vad händer med legitimiteten när en bygd, stad eller ett land bestämmer sig att ansöka om och genomföra ett stort event? Ett av exemplen som presenterades var ”The Social Legacy of Le Grand Depart Tour de France Utrecht 2015”.

En tredje inriktning kretsade kring ett teoretiskt resonemang, även om det finns empiriska inslag. Här fokuseras idén om ett socialt företagande, vilket fortfarande, enligt presentatörerna, är något relativt nytt inom idrottsområdet och managementlitteraturen. Flera av presentatörerna hänvisar till Vanessa Ratten, som forskar om entreprenörskap och innovation i Australien. Hon menar att socialt entreprenörskap inom idrotten är när non-profit mål kombineras med företagstänkande för att nå samhällelig förändring. Presentationerna kretsade mycket kring relationen och skiljelinjen mellan Social Entrepreneurship och Corporate Social Responsibility. En av presentationerna hette ”Exploring Social Responsibility in the Voluntary Sports Clubs”. Att ta spjärn och försöka definiera socialt entreprenörskap i relation till idrott är en process som ju även pågår inom vårt eget projekt och på så sätt uppskattade jag verkligen dessa konferensbidrag. Även om kontexten och samhällsstrukturen på Tasmanien och i Australien skiljer sig åt i relation till Sverige så fanns det intressanta delar i dessa projekt att ta med sig tillbaka hem för att diskutera vidare.