Nyhetsbrev SEIdrott

Nyhetsbrev SEIdrott

Om nyhetsbreven

Projektet Socialt entreprenörskap inom idrotten (SEIdrott.se) kommer i fortsättningen att ge ut ett enkelt nyhetsbrev ungefär varannan månad.

Nyhetsbrev nr 8: 28 november 2017

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Tue, February 06, 2018 16:16:11
Projektet socialt entreprenörskap inom idrotten

I det följande presenterar vi några av de saker som har hänt sedan februari då projektet formellt slutredovisades till Familjen Kamprads stiftelse. Vi kan konstatera att projektet lever vidare med vetenskapliga artiklar som publiceras, en bok som är under publicering och därtill lever de projekt som vi har studerat vidare.

Sverige Uniteds stipendium till Ilham och tjejfotbollen!

Ilham Abdalla Växjö var en av de som år 2017 vann stiftelsen Sverige Uniteds stipendium Silverhanden på 30 000 kr. Vi har följt Ilhams projekt i över tre år. Priskommitténs motivering är:
Ilham kände sig otroligt hedrad och tacksam efter utnämningen: Det är så viktigt för alla mina tjejer att denna verksamheten får finnas.För vissa människor är vägen till fotbollsplanen spikrak och enkel att vandra. Det räcker att snöra på sig sina skor, hämta matchkläderna och sätta igång med spelet. Andra ställs inför svårare hinder. De kan begränsas av traditioner eller gamla värderingar och sakna tillgång till den svenska idrottsrörelsen. Inte minst unga tjejer som lever med hedersnormer riskerar att marginaliseras. Omgivningen förväntar sig att de ska syssla med annat än bollsport.

Den som ändå klarar att ta plats och gå emot strömmen behöver vara stark, modig. Dessa egenskaper hittar vi i överflöd hos mottagaren av Silverhanden 2017. Ilham Abdalla har både använt fotbollen i sin personliga frigörelse - och axlat rollen som förebild för att leda andra i samma riktning.


Ilham kände sig otroligt hedrad och tacksam efter utnämningen: Det är så viktigt för alla mina tjejer att denna verksamheten får finnas.


Sverige United delar ut stipendierna Guldhanden, Silverhanden och Bronshanden till personer som gjort beundransvärda insatser för integration med fotbollen som verktyg.

Verksamheten startade 2013 och syftet var att med hjälp av idrotten göra en insats för unga somaliska tjejer som relativt nyligen kommit till Sverige. Hos Ilham fanns en stark drivkraft att ge nyanlända tjejer en bättre start in i det svenska samhället utan något som helst intresse av egen vinning.

Initialt var problemet att hitta någonstans att bedriva aktiviteten. I dagsläget är det ca 100 fotbollsspelande tjejer med 17 olika nationaliteter på listan. Ledarstaben har utvecklats och det är tjejer som själva började i verksamheten som har fått gå utbildningen och nu fungerar som ledare. Utbildningen har finansierats genom projektmedel med fokus på integration vilket varit frukten av ett samarbete mellan kommunen och Smålandsidrotten.

Närheten och tryggheten har varit en avgörande faktor. Organiseringen är öppen, tillåtande och flexibel för att på så sätt få tjejerna att känna sig socialt inkluderade i verksamheten. Ilham Abdalla är en förebild som har fått andra tjejer att gå samma väg som sig själv och i detta arbete har fotbollen fungerat som medel. Med projektet har Ilham dessutom visat hur det är möjligt att utmana den konventionella fotbollens utformning, och tillsammans har de skapat en egen form av fotboll.

KIOSK uppmärksammas av kronprinsparet

I nyhetsbrev 3 berättade vi om release-partyt den 15 september 2015 på institutionen för Idrottsvetenskap, Malmö högskola, med anledningen av att boken "KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap" kom ut. Boken, som skrevs inom ramen för forskningsprojektet Idrott och socialt entreprenörskap, med finansiering från Familjen Kamprads Stiftelse, är utgiven på Bokbox förlag. Författarna är Tomas Peterson och Katarina Schenker.


Den 24 november 2017 var Lars Antin från KIOSK inbjuden till ett seminarium om gemenskap och tillit på kungliga slottet, anordnat av Kronprinsparets stiftelse.



På bilden håller prins Daniel upp KIOSK-boken, flankerad av Lars Antin.

Publikationer

Som vi skrev i det förra nyhetsbrevet blev projektets första internationella publicering Bjärsholm, D (2017), Sport and social entrepreneurship: A review of a concept in progress. Journal of Sport Management. Nästa publikation blev Peterson, T & Schenker, K (2017), Social entrepreneurship in a sport policy context. Sport in Society. Dessutom är en artikel under behandling som handlar om etik i relation till socialt entreprenörskap: Bjärsholm, D, Gerrevall, P, Linnér, S, Peterson, T & Schenker, K (inskickad), Ethical Considerations in Researching Sport and Social Entrepreneurship, i tidskriften European Journal for Sport and Society. Manus till den bok som skall publiceras av det engelska bokförlaget Palgrave Macmillan Ltd är också inskickat. Boken med titeln Sport and Social Entrepreneurship in Sweden beräknas komma ut i februari 2018.


World Aquatic Development Conference

Gilla Vatten, som är ett av de projekt som forskargruppen följer, är medarrangörer till World Aquatic Development Conference i Lund 11-12 januari 2018. På WADC ges möjlighet till att utvidga sitt nätverk, få ny kunskap, nya idéer och bli inspirerad av föreläsare och i mötet med andra deltagare. Förutom föredrag finns det workshops, diskussioner, utställningar och många andra möjligheter till att möte och utvidga nätverk inom simningen. Ett av konferensens teman är "sport, simning och socialt entreprenörskap", och här kommer Tomas Peterson att föreläsa utifrån projektet Gilla vatten.

På återseende

Daniel Bjärsholm, Per Gerrevall, Susanne Linnér, Johan R Norberg Tomas Peterson och Katarina Schenker



Nyhetsbrev nr 7: 3 februari 2017

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Fri, February 03, 2017 14:21:52

Ringar på vattnet

Vårt projekt befinner sig nu i en brytpunkt. Vi håller på att summera de lärdomar vi gjort under de två åren som projektet pågått samtidigt som vi också ser hur lärdomarna ger effekt och sprider sig som ringar på vattnet. Vi har under projekttiden följt exempelvis Gilla vatten och fotbolls/integrationsprojektet för tjejer. Två projekt som direkt eller indirekt berört frågan om nyanländas inträde i ett nytt sammanhang.

De projekt vi följt har i många avseenden gjort avtryck. Verksamheterna har å ena sidan på ett framgångsrikt sätt utmanat idrottens egen logik till både innehåll och form, t ex åldersstrukturer, krav och avgifter, men även med avseende på organisering. Å andra sidan har det också synliggjorts svårigheter och brister vad gäller samarbete mellan ideella föreningar och kommunal verksamhet samt mellan olika förvaltningar inom den kommunala sektorn. Idrottens ingång i kommunala förvaltningar är vanligen via fritidsnämnd eller motsvarande, men ansvaret för asyl/flyktingmottagningen ligger oftast under socialförvaltning/nämnd med koppling till utbildningsförvaltning.

Kontaktytorna mellan dessa verksamheter är inte alltid enkla att etablera med avseende på integration. Lärdomarna från fotbollsprojektet för integration har spridit sig till en mindre kommun som ska försöka se över sina kommunikationsvägar och öppna upp för tydligare samverkan. Smålandsidrotten, kommunens utbildnings- och kultur/fritidsförvaltning samt fyra idrottsföreningar i kommunen har påbörjat en dialog, där Susanne Linnér också har varit med. Fokus är att ta utgångspunkt i de lärdomar som gjorts i projekten och därifrån utveckla metoder med idrottslig verksamhet som medel och bidra till korsande av samhälleliga fält och gränsöverskridande.

Det blev initialt ett mycket spännande möte som snabbt fick karaktären av öppen och kreativ brainstorming. Hur tänker idrottsföreningarna och fritidsförvaltningen kring integration, vilka former av verksamheter pågår? Hur ser arbetet ut på kommunens skolor? Finns det verksamheter där samtliga instanser redan idag är berörda? Om man tar den enskilde medborgarens perspektiv och försöker förstå vilka instanser/projekt/verksamheter han/hon möter i sin vardag, vad ser vi då? Finns det saker som skulle kunna samordnas bättre? Finns det till och med saker som i dagsläget motverkar varandra? Behöver vi helt andra former av verksamheter?

Under mötets gång föddes en rad kreativa idéer. Varför kollidera föreningarnas sommaridrottskolan med fokus på nyanlända och skolans sommarskola för språkstöd tidsmässigt med varandra, det vill säga samma veckor, samma dagar och samma tidpunkt? Istället för att ungdomarna måste välja bort det ena så finns nu förslag på hur verksamheterna kan samordnas. Trots att det är en liten kommun med lång erfarenhet av nyanlända så synliggörs initialt även här en rad stuprör i organisationen. Det finns däremot en stark vilja och ett engagemang för förändring och utveckling. Processen har startat och samtalen har påbörjat. Nu återstår att se vad som händer när kritiska dimensioner ska försöka överbryggas i samverkan där olika fält korsas.

Redovisning Familjen Kamprads styrelse och Linnéuniversitetets ledning

Den 15 november var projektet inbjudet att presentera resultaten så här långt, inför att projektet nu avslutas. Susanne Linnér, Katarina Schenker och Tomas Peterson representerade gruppen. Många projekt skulle presenteras, så det blev ett kort och komprimerat framträdande. Styrelsen hade frågor som innebar att de ville ha konkretisering och definitionen av socialt entreprenörskap. Varför inte kalla det social innovation istället? Vi sade att verksamheterna rör sig över gränserna mellan samhällets olika sektorer, vilket lyfter fram det entreprenöriella perspektivet. Vi framhöll att vi sätter ord på de sociala entreprenörernas verksamhet. Vi påpekade också att etik behövs i entreprenörskapsutbildningar.

Publiceringar

Projektets första artikel med titeln ”Sport and Social Entrepreneurship: A Review of a Concept in Progress” har nu blivit accepterad för publicering i tidskriften Journal of Sport Management. Artikeln är skriven av Daniel Bjärsholm och utgör första delen i hans kommande avhandling. Daniel har i tidigare nyhetsbrev (se nyhetsbrev 3) kortfattat beskrivet artikelns resultat, men sammanfattningsvis är artikeln en forskningsöversikt som behandlar tidigare forskning inom området idrott och socialt entreprenörskap. Artikeln kommer att publiceras senare under året i ett specialnummer som handlar just om hur idrottsorganisationer bemöter och anpassar sig till samhälleliga förändringar, varav ett exempel är socialt entreprenörskap. Artikeln kommer med stor sannolikhet att användas i Sport Management utbildningar på universitetsnivå.

Dessutom har det engelska bokförlaget Palgrave Macmillan Ltd accepterat ett synopsis för en bok om Sport and Social Entrepreneurship in Sweden, författad av projektgruppens medlemmar. Boken beräknas komma ut under 2017.

Blända

Under senhösten fick vi chansen att delta i ett inspirerande sammanhang. Under en förmiddag mötte Susanne Linnér deltagarna i projektet Blända. Hela projektidén tar sitt ursprung i sägnen om Blända. Kvinnan som stred för lika arvsrätt mellan män och kvinnor. Frågan projektet ställer sig är vilka utmaningar och strider som borde tas i dagens samhälle vad gäller frågan om jämställdhet. Projektet stöds av Linnéuniversitetet, Växjö kommun och Region Kronoberg och består av tre olika delar: en fysisk skulptur föreställande Blända, en konstnärlig workshop där unga kvinnor inbjudas att gestalta samt en publikation med fokus på Blända, jämställdhet och plats. Vårt inspel innebar att ge Bländas projektgrupp perspektiv på idrott, platser för idrottsutövande och jämställdhet. Gruppen med unga kreativa tjejer var i full gång med att planera en konstnärlig manifestation. Susanne Linnér berättade om det projekt inom socialt entreprenörskap som handlat om fotboll och tjejer med annat etniskt ursprung. Det blev en spännande dialog och ett utmanande möte både för Susanne och för tjejerna i Bländaprojektet. ”Jag är fast övertygad om att vi alla tog med oss nya tankar hem” säger Susanne. Manifestationen hamnade slutligen i Vida arena och nedan kan ni se den inbjudan som gick ut till offentligheten.


För mer information om Blända-projektet – se Linnéuniversitetets hemsida

Ny ansökan

Familjen Kamprads Stiftelse utlyste 2016 anslag för integration av nyanlända. Vår forskargrupp lämnade i november in en ansökan med titeln "Idrott och integration genom socialt entreprenörskap”. Idrotten anses spela en viktig roll för integration av nyanlända. Detta märks inte minst genom att regeringen inför 2017 avsatt 84 miljoner kronor till Riksidrottsförbundets (RF) arbete med etablering för asylsökande och nyanlända. Motiveringarna är att idrottsrörelsen erbjuder motionsaktiviteter och social gemenskap samt att civilsamhället generellt och idrotten specifikt utgör en väg in i det svenska samhället. Målsättningen är således att idrottsrörelsen ska vara inkluderande och en positiv kraft mot segregation och utanförskap.

Vår forskargrupp har i olika konstellationer studerat integrationsprojekt inom idrotten i över tio års tid. Ett specifikt intresse har riktats mot deltagandets sociala villkor och vi menar att denna kunskap är central för att förstå hur idrotten bäst kan främja integration och inkludering av nyanlända. Staten har stora förhoppningar på att idrotten kan integrera nyanlända ungdomar. Idrottsrörelsen är emellertid organiserad för att administrera och bedriva idrott för sina medlemmar. Integrationsarbetet kräver mer av idrottsrörelsen än vad den genom åren har byggts upp för. Idrotten är bra på idrott, men är den bra på integration? Vi vill analysera möjligheter och problem i idrottens verksamhet i förhållande till integration av nyanlända. Vi ser denna ansökan som en naturlig fortsättning på det nuvarande projektet. Vi vill bygga upp vetenskaplig och systematisk kunskap, både generellt om idrott och socialt entreprenörskap och specifikt med avseende på integration av nyanlända. Frågeställningar som vi vill arbeta med är: vilka är förutsättningarna för att verka för integration med idrotten som medel, lokalt, regionalt och nationellt? Vad karaktäriserar integration med hjälp av hållbart socialt entreprenörskap inom idrotten? Hur kan socialt entreprenörskap bidra till att utveckla verksamhet utifrån idrottens mål, samhällets behov och integration av nyanlända?

Kurser i entreprenörskap hösten 2016

Som tidigare rapporterats i våra nyhetsbrev har vi haft föreläsningar om idrott och socialt entreprenörskap på idrottsvetenskapliga program vid såväl Linnéuniversitetet som Malmö högskola. Katarina Schenker har under hösten fortsatt medverka i den fristående kursen om bl a idrott och socialt entreprenörskap för en levande landsbygd, som ges i samarbete med Smålandsidrotten och är en del av Linnéuniversitetets satsning ”Det entreprenöriella universitetet” (DEU). Vidare har Daniel Bjärsholm både föreläst och haft diskussioner under seminarier om ämnet med studenter vid de två lärosätenas idrottsvetenskapliga program. Föreläsningarna och diskussionerna har, utöver ett mer teoretiskt innehåll, även behandlat idrottens möjligheter att vara ett medel för att stärka människors sociala värden och ställning, inte minst med tanke på det extra finansiella stöd idrotten har erhållit av staten för att arbeta med integrering av nyanlända. Daniel har även varit med i en panel för vilken studenter har presenterat möjliga affärsidéer inom idrotten. Hans roll var att ge återkoppling och kommentarer på studenters möjliga affärsidéer, utifrån både ett socialt entreprenöriellt och idrottsvetenskapligt perspektiv.













Nyhetsbrev nr 6: 30 september 2016

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Fri, September 30, 2016 10:09:37
Kurs i entreprenörskap hösten 2016

Katarina Schenker och Tomas Peterson var den 10 september och föreläste om idrott och socialt entreprenörskap på en fristående kursen om bl a idrott och socialt entreprenörskap för en levande landsbygd. Denna ges i samarbete med Smålandsidrotten och är en del av Linnéuniversitetets satsning ”Det entreprenöriella universitetet” (DEU). På bilden ses Katarina Schenker och kursansvarig Katrin Franander, Ekonomihögskolan på Linnéuniversitetet. Katarina kommer att delta även längre fram i kursen. Daniel Bjärsholm kommer att delta i motsvarande kurs inom ramen för Coaching och Sport Managementutbildningen i Växjö.

Ett resultat från kursen är att projektet har fått kontakt med Vimmerby IF, som på ett spännande sätt arbetar både med att integrera människor med annan bakgrund än svensk och för att funktionshinder inte ska vara ett hinder. Vimmerby IF kan bli ett aktuellt exempel att arbeta med i samband med den nya ansökan till Familjen Kamprads stiftelse, se längre ned.

Daniel Bjärsholm antagen som doktorand i Malmö

Daniel blev anställd i projektet som licentiand, vilket innebär att han ska skriva en uppsats motsvarande ungefär en halv doktorsavhandling. Under våren 2016 utlyste Fakulteten för lärande och samhälle (LS), Malmö högskola, två doktorandanställningar i idrottsvetenskap med inriktning samhällsvetenskap och humaniora med doktorsexamen som mål. Temat för dessa tjänster var migration och integration. I utlysningen av tjänsterna stod att den nuvarande flyktingsituationen kommer att få djupgående och varaktiga sociala, politiska och ekonomiska konsekvenser både i Europa och i ursprungsländerna som kräver vetenskaplig analys och förklaring.

Daniel fick en av dessa doktorandtjänster. Det innebär att han, efter att ha haft ett så kallat 90-procentsseminarium vid årsskiftet, och därefter blivit examinerad på sin licentianduppsats, kommer att fortsätta arbeta mot en doktorsexamen. Vi i projektet gratulerar Daniel, och konstaterar samtidigt att finansieringen från Familjen Kamprads stiftelse sannolikt har varit avgörande för att han fick doktorandtjänsten och kan fortsätta arbeta med socialt entreprenörskap inriktat mot idrott och integration.

Ansökan till Folkhälsomyndigheten

Vi har tidigare i nyhetsbreven berättat om föreningen KIOSK, som arbetar i innerstadsskolorna i Malmö. I ett samarbete med Region Skånes Folkhälsoavdelning, Malmö Stads Sociala Resursförvaltning, BUP Första Linjen, Linneuniversitetet och Malmö Högskola söker KIOSK nu ett större anslag från Folkhälsomyndigheten för att skapa ett utbildningsmaterial samt att göra en film om förebyggande arbete för barn och ungdomar. Den metod som finns beskriven i boken "KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap” kommer att användas. Målsättningen är att barnen och ungdomarna får ett så bra liv som möjligt, fritt från droger.

Våra publikationer så långt

Innevarande projekt sträcker sig fram till januari 2017. Det börjar därför bli dags att se på vad som kommit ur projektet när det gäller publikationer. Nedan följer en lista på texter som är skrivna i projektet fram till nu, och antingen är publicerade eller under bedömning för publikation.

Schenker, K & Gerrevall, P & Linnér, S & Peterson, T. (2014) Socialt entreprenörskap i en match utan regler. Svensk Idrottsforskning (4): 41-44.

Peterson, T & Schenker, K (2015) KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap. Lund: Bokbox.

Peterson, T & Schenker, K (under bedömning) Sport and Social Entrepreneurship in the Swedish context. Sport in Society.

Bjärsholm, D (under bedömning) Sport and social entrepreneurship – A literature review. Journal of Sport Management – Special issue “Blurring Sector Boundaries & New Organizational Forms”.

Schenker, K (under bedömning) Teaching physical activity – a matter of health and equality? Scandinavian Journal of Educational Research.

Bjärsholm, D & Gerrevall, P & Linnér, S & Peterson, T & Schenker, K (ska skickas in) Ethical Considerations in Researching Sport and Social Entrepreneurship.

Dessutom har vi i projektet lämnat in ett förslag på innehållet i en bok för utgivning på det engelska förlaget Palgrave Macmillan Ltd: A synopsis for a Monograph on Sport and Social Entrepreneurship in Sweden. Författare är Daniel Bjärsholm, Per Gerrevall, Susanne Linnér, Johan R Norberg, Tomas Peterson and Katarina Schenker. Om förslaget accepteras är bokens kapitel tänkta att behandla socialt entreprenörskap både tematiskt (tidigare forskning, inplacering i en samhällskontext, socialt entreprenörskap och demokrati, socialt entreprenörskap och etiska frågor) och genom att analysera ett antal konkreta exempel på socialt entreprenörskap, som exempelvis KIOSK, Visingsö AIS, Fotboll och flickor i ARABY och Gilla Vatten.

Nästa utlysning

från Familjen Kamprads stiftelse går ut den 14 november 2016. Projektet har för avsikt att inkomma med en ansökan, där det sociala entreprenörskapets roll och möjligheter med avseende på integration av nyanlända står i fokus. Ett antal av de projekt vi arbetar med har denna inriktning, och vi kommer att identifiera ytterligare sådana projekt.



Nyhetsbrev nr 5: 11 april 2016

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Mon, April 11, 2016 17:17:03

KIOSK i statlig utredning

Den statliga utredningen ”Palett för ett stärkt civilsamhälle”, SOU 2016:13 föreslår bland annat åtgärder för att ge ökad kunskap hos det offentliga, tydligare myndighetsstyrning och krav på konsekvensanalyser avseende civilsamhället. Utredningen lämnar också förslag för att öka civilsamhällets möjligheter att delta i upphandling och idéburna offentliga partnerskap samt om förbättrat administrativt stöd till organisationerna. Vidare föreslår utredningen åtgärder för att värna om civilsamhällets roll i demokratin och för att öka mångfalden bland de som deltar i civilsamhället.

Vår bok ”KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap” används i utredningen i ett resonemang om att kommunala bidrag i ”stuprör” inte passar alla verksamheter:

Utredningen har från flera håll hört om problem att finna finansiering för verksamheter inom civilsamhället som bedrivs över flera verksamhetsområden i den kommunala organisationen. De bidrag som finns att fördela hör till olika organisatoriska ”stuprör” och kan inte sökas av organisationer som definierar sin verksamhet på andra sätt än inom stuprören. Som ett exempel för att illustrera problemet kan tas verksamheten KIOSK i Malmö. KIOSK betyder KFUM Idrott Och Social Kunskap och är en ideell förening som sedan 2004 erbjuder fysisk och mental träning för mellanstadieelever. Verksamheten är en kombination av motion, gemenskap och undervisning om bl.a. kost, ohälsa och droger och bedrivs på skoltid i några skolor i Malmö. Som verksamhet passar KIOSK, med sin gränsöverskridande verksamhet, vare sig in i mallen för en idrottsförening, en fritidsförening eller en skolförening. Därför har KIOSK under alla år haft problem med finansieringen, eftersom verksamheten inte har passat in i de olika kommunala bidragen (Peterson & Schenker, 2015, KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap).

KIOSK är ett exempel på en paradox som utredningen har noterat. Från kommunalt håll framhåller man ofta som ett mer- värde med civilsamhällets verksamhet att den utgår från behov som organisationerna fångar upp tidigare än vad kommunen gör. Sär- skilt framhålls värdet av att organisationernas verksamheter utgår från behov som i dagens komplexa samhälle ofta rör flera olika områden i samhället. Samtidigt som kommuner värdesätter detta, noterar utredningen att de kommunala bidragssystemen inte förefaller anpassade för att kunna finansiera verksamhet som spänner över flera områden i den kommunala organisationen (sid. 336-337).

Strategiskt samtal om unga för landsbygden

I februari deltog vi i ett strategiskt samtal om unga för landsbygden (UFL) på Residenset i Växjö. De strategiska samtalen arrangeras av länshövdingen i Kronobergs län, Kristina Alsér, och har målet att resurser ska användas klokt och att kunskap sprids och används.

Projektet finns bland annat på Instagram @ungaforlandsbygden och på Facebook, där idrott och landsbygd har uppmärksammats, (t ex det stora intresset för Tingsryds hockey, Lenhovda Ifs satsning på tjejer och ishockey, och hur ridklubbar genom sina ungdomsstyrelser är duktiga på att introducera och utbilda unga i styrelsearbete). Smålandsidrotten är en av moderorganisationerna till UFL, och har svarat för att uppmärksamma goda exempel i sin verksamhet.

Strategin för att nå en levande och stolt landsbygd är i UFL att arbeta med kunskap och attitydförändring. Under kvällen diskuterades hur man når unga människor och vi fick också höra flera goda exempel. Då det är viktigt att verka för en levande landsbygd på flera nivåer, på individ, organisations och samhällsnivå, är vår reflektion att kunskap och eventuell attitydförändring är viktig på kommunal nivå, för att kunna stärka landsbygden på landsbygdens premisser (och inte stadens), dvs. på kommunen behövs en organisation som vet vad landsbygden behöver för att vara välmående, och som också har mandat att verka för detta.

Nordisk konferens om insatser för socialt entreprenörskap och social innovation

I mars deltog vi i en nordisk konferens om socialt entreprenörskap och social innovation, anordnad av Nordiska ministerrådet, på Malmö högskola. På konferensen ställdes frågor om t ex ’Hur kan vi underlätta för socialt entreprenörskap och social innovation?’, ’Vilka initiativ och insatser fungerar bra?’ och ’Vilken roll spelar sociala entreprenörer i dag och i framtiden?’

Konferensen innehöll plenumföredrag, workshops och informella möjligheter till att utbyta erfarenheter med kolleger från andra nordiska länder. Huvudtalare var Mikael Nygård, professor i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa, och Malin Gawell, docent i företagsekonomi vid Södertörns högskola. Efter huvudtalarna fortsatte konferensen med ett antal exempel på sociala entreprenörer och socialt innovation. Gemensamt för dessa, till skillnad från några av de som vi har funnit inom idrotten är att de identifierar utsatta grupper som genom social verksamhet ska bli delaktiga i samhället, antingen genom någon form av integration eller genom att de får arbeta tillsammans med andra som har samma ”problem” (till exempel synskadade, långtidsarbetslösa, socialt utsatta, personer diagnostiserade med Aspergers eller personer som avtjänat fängelsestraff). Inom idrottsrörelsen definieras och kategoriseras inte alltid grupperna i behov av sociala insatser lika tydligt – det kan handla om de som står utanför idrottsrörelsen, men det kan också handla om sociala insatser för de som redan är med i idrottsrörelsen.

Idrottsrörelsen som fenomen var tämligen frånvarande under konferensen, åtminstone explicit – detta trots att idrottsrörelsen kan beskrivas som en social verksamhet som åtminstone ibland utnyttjar både innovativa och entreprenöriella koncept för att kunna fortleva, och för att kunna uppfylla statens mål med idrotten. I våra forsknings- och utvecklingsprojekt har vi identifierat sociala entreprenörer inom idrottsrörelsen som är innovativa, tar risker, är förutseende, har ett socialt patos och samtidigt brinner för sin idrott. De förändrade samhällsvillkoren har öppnat upp för entreprenörer också inom idrottsrörelsen. Både Handslaget och Idrottslyftet kan ses som exempel på sociala innovationer där staten önskar att idrotten explicit ska arbeta med samhälleliga mål. Med idrotten som medel, ibland också som mål, har vi sett att andra syften än idrottsliga framträdde - som att utbilda goda medborgare, främja god hälsa eller att sträva efter ett jämlikare samhälle. På senare tid har regeringen därtill tydligt specificerat att man vill att idrottsrörelsen ska arbeta med integration och ger av den anledningen 64 miljoner kronor årligen med start 2016 som stöd till idrottsrörelsens arbete med nyanlända i Sverige (Prop. 2015/16:1 utgiftsområde 17, s. 45). Målsättningen är att idrottsrörelsen ska vara ”inkluderande och en positiv kraft mot segregation och utanförskap”.

Landsbygden är ett område som i olika sammanhang, på grund av avbefolkning, beskrivs vara i behov av social innovation, så även under denna konferens. Faktum är att många idrottsföreningar finns på landsbygden, där de delvis fyller andra funktioner än i städerna. De engagerar betydande delar av befolkningen. Allt färre personer bor på landsbygden och man behöver värna om varje individ som vill delta. Idrotten fungerar då som ett medel snarare än mål, och det är de sociala värdena som istället blir målet. Dessa mål motsvarar samhällets motiv för ett generöst skattefinansierat stöd till idrotten - folkhälsa, demokrati, jämlikhet, integration, fair play och ett barnrättsperspektiv.

Sociala entreprenörer uttryckte under konferensen att de har behov av en byråkrati som stöttar, snarare än stjälper. Utan samhällelig support finns risken att de sociala entreprenörerna blir utbrända och att detta sociala kapital går till spillo. Sätt att minska pressen och bördan för de sociala entreprenörerna är dels att samverka med andra organisationer, dels att ha flera olika finansieringskällor. Det finns en stor tilltro till sociala entreprenörer och att de ska ta vid där välfärdsmodellerna inte fungerar tillräckligt bra. De sociala entreprenörernas verksamhet ska ske på marknadens villkor, och grundidén är att marknaden ska vara självsanerande. Dåliga verksamheter ska konkurreras ut till förmån för de verksamheter som uppfattas som värdefulla. Problemet är de sociala entreprenörerna oftast bedriver ett arbete som endast på sikt kan visa upp ekonomiska vinster och mätbara effekter i form av exempelvis minskad kriminalitet, en ökad utbildningsnivå och fler i avlönat arbete.

I vår forskning om idrott och socialt entreprenörskap kan vi utifrån ett landsbygdsperspektiv konstatera att det finns mycket lite forskning i Sverige om socialt entreprenörskap där idrotten utgör ett medel. Ett landsbygdsfokus saknas helt. Stadens och landsbygdens förutsättningar är olika, vad som är ett problem i staden behöver inte utgöra ett problem på landet, och vice versa. Stadens perspektiv tar inte nödvändigtvis hänsyn till landsbygdens kontext. Idrottsföreningar på landsbygden som står för ett socialt entreprenörskap intervenerar också på andra områden än fritidens, och kan påverka förutsättningarna både för kommun och arbetsmarknad.


Bild 1. Paneldebatt med bl a. Linda Lundgaard Andersen, Co-Director, Center for Socialt Entreprenørskab, Roskilde universitet.

En längre version av denna konferensrapport finns här.

Sport Open

Projektet Idrott och socialt entreprenörskap har inlett ett samarbete med Sport Open. Några projekt som vi studerar planeras att följas som ett led i ett samverkansprojekt mellan Skåneidrotten och Malmö högskola med syfte att utveckla metoder för idrottsföreningar att med framgång möta nyanlända. Metoderna ska skapas i en process där idrottsföreningars egna innovativa idéer och strategier för att möta nyanlända utvecklas och fördjupas i samverkan med forskare vid Malmö högskola. Sport Open är samfinansierat av Skåneidrotten, Malmö högskola och Vinnova och ska pågå under perioden januari-augusti 2016.

Sport Open förväntas utveckla en bärkraftig och hållbar metodik för att hjälpa och utveckla idrottsföreningars insatser i frågor kopplat till mångkultur, integration och etablering. Först görs en kartläggning av vad som görs av idrottsföreningar idag för att erbjuda aktiviteter för nyanlända. Föreningarnas erfarenheter samlas i ett utbildningsmaterial. Materialet har idrottsföreningar som målgrupp och ska både inspirera nya föreningar att initiera integrationsinsatser samt ge råd/rekommendationer för att aktiviteterna ska bli framgångsrika.

Utveckling av kurs i entreprenörskap

Inom ramen för Linnéuniversitetets satsning ”Det entreprenöriella universitetet” (DEU), medverkar vi i Entreprenörsforum, som är en del i Tillväxtverkets satsning för en mer entreprenöriell kultur vid lärosäten, och har i samarbete med Smålandsidrotten utvecklat en fristående kurs om bl a idrott och socialt entreprenörskap för en levande landsbygd. Kursen erbjuds hösten 2016. En av kursens två inriktningar handlar om ”Idrottsrörelsens möjligheter” och ett innehåll i denna del handlar om ”hur ett socialt entreprenörskap med idrotten som bas kan främja idrottsrörelsen och landsbygden”.

Härnäst

Härnäst fortsätter arbetet med att följa, skriva om och sprida kunskap om våra socialt entreprenöriella projekt.



Nyhetsbrev nr 4: 29 januari 2016.

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Fri, January 29, 2016 13:51:55
Uppdatering

Projektet ”Socialt entreprenörskap inom idrotten” fortskrider enligt planerna. Projektet är tvåårigt. En ny ansökan i förlängningen av innevarande projekt har lämnats in och behandlas för närvarande. I detta nyhetsbrev berättar vi med några exempel om hur vi i projektet har medverkat externt:

Hela projektgruppen var engagerad i SVEBI:s konferens, som 2015 arrangerades av Linnéuniversitetet.

Katarina Schenker deltog i en konferens i Lund om skolsimning och ”Gilla vatten”.

Susanne Linnér var i november i olika ärenden i Australien, och passade på att följa temat ”Social Impact” på ”SMAANZ Conference”, en Sport management-konferens i Hobart, Tasmania.

Tomas Peterson, som förutom i Malmö även arbetar som Professor II (adjungerad professor, 20%) i Trondheim, har introducerat idrott och socialt entreprenörskap på de idrottsvetenskapliga utbildningarna där.

SVEBI

Författat av Daniel Bjärsholm:

Den 11-12 november anordnades SVEBI:s (Svensk Förening för Beteende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning) årliga konferens vid Linnéuniversitetet, Växjö. Årets huvudtema var olika aspekter på hållbar idrott och ett inslag var en workshop om idrottens samhällsnytta. Under denna workshop presenterade Daniel Bjärsholm och Katarina Schenker vårt projekt om hur idrott på innovativa sätt kan användas som ett medel för att nå och skapa olika sociala värden i samhället. Presentationen innehöll tre delar: en kortfattad genomgång av det relativt nya begreppet socialt entreprenörskap och en forskningsöversikt av vad som är gjort om socialt entreprenörskap inom idrott.


Bild 1: Daniel Bjärsholm, doktorand, presenterar socialt entreprenörskap.

Avslutningsvis gavs ett konkret och praktiskt exempel på en socialt entreprenöriell förening på den småländska landsbygden som använder idrotten som ett medel för att stärka människors sociala tillvaro. Exemplet handlade om Visingsö allmänna idrottssällskap (VAIS). Workshopen avslutades sedan med intressanta inspel och frågor från den stora åhörarskaran, som bestod både av forskare och kommunpolitiker. Diskussionerna fortsatte efter avslutad workshop. Många var intresserade av Visingsö AIS:s innovativa och diversifierade arbetssätt för att inkludera alla och stärka den sociala tillvaron.

Vid ett senare tillfälle under konferensen stod själva begreppsdefinitionen av socialt entreprenörskap inom idrott i centrum. Tomas Peterson presenterade forskargruppens förslag på definition vilken innefattar följande fem kriterierna:

1. Socialt entreprenörskap inom idrotten karakteriseras av en verksamhet som korsar gränser mellan samhällets olika sektorer.

2. Detta korsande av gränser medför att analysen av socialt entreprenörskap inom idrotten grundar sig på ett konfliktperspektiv.

3. Socialt entreprenörskap inom idrotten använder idrotten som medel, inte som mål.

4. Det ”sociala” inom idrottens sociala entreprenörskap är definierat utifrån statens mål för idrottsverksamheten, och har samma innehåll som begreppet föreningsfostran.

5. I socialt entreprenörskap används pengarna (vinsten) som medel, inte som mål.

För en mer heltäckande beskrivning av konferensen se konferensrapporten på Idrottsforum.org som Daniel Bjärsholm är medförfattare till.

Skolsimning

Författat av Katarina Schenker:

Situationen i Sverige med många nyanlända barn och ungdomar har satt ljuset på simkunnighet. Sverige är till stora delar omgivet av hav och det finns dessutom en utvecklad badhuskultur. Vattenvana och badvett är centrala förmågor i det omfattande fritidsutbud som finns i Sverige. På senare tid har flera rapporter kommit om att badhus har problem med dels uppförandekoder, dels drunkningstillbud.

Som vi har skrivit om i tidigare nyhetsbrev så följer vi projektet ”Gilla vatten”, ett socialt entreprenöriellt projekt som når både stad och land och vars ambition är att få fler barn och unga att först lära sig att gilla vatten för att därefter lära sig simma. En stor del av de barn som växer upp i Sverige lär sig att simma, och simkunnigheten i Sverige kan betraktas som hög. Läget är inte detsamma för nyanlända barn och ungdomar, och Gilla vattens undervisningskoncept, som de utbildar instruktörer i, skulle kunna vara ett sätt att öka tryggheten i och vid vatten.

På grund av att vi följer ”Gilla vatten” så deltog vi i konferensen ”World Aquatic Development Conference” (WADC), i Lund. En del av konferensen hade temat ”School swim”.

Konferensen handlade om hur man arbetar med simkunnighet i våra grannländer Norge och Danmark (i båda länderna är simkunnigheten lägre än i Sverige), vilka krav på simkunnighet som ställs i skolan i Sverige, hur Simförbundet arbetar med simkunnighet hur Livräddningssällskapet gör samma sak (men med en något annan syn på metodiken), om huruvida religioner kan vara begränsande i arbetet för ökad simkunnighet, och om det är så att ”curlande” av barn kan förhindra simkunnighet genom att föräldrar inte låter barnen testa gränser, göra misstag, och så småningom lära sig något bra.

Ett problem, eller en flaskhals, när man ska erbjuda alla barn och unga simundervisning är badhusen. Ibland finns tillgång till badhus, ibland inte. I Danmark söker man lösningar som inte kräver långväga och tidskrävande transporter för skolbarn, exempelvis beskrev Stephen Junggren från Syddansk universitet att man såg möjligheter i att köpa våtdräkter till skolorna och bedriva simundervisning utomhus i t ex havet i anslutning till sommarsäsongen. Med våtdräkter kan landsbygdsskolor spara både tid och pengar och samtidigt framhålla den egna bygdens resurser. Huruvida detta projekt faller väl ut hoppas jag få veta mer om i framtida utbildnings/forskningssammanhang.

Huvudattraktionen på konferensdagen var Milton Nelms och Shane Gould, som båda har haft stora internationella sportsliga framgångar inom simning. Nu arbetar de med konceptet ”Brain swim” som innebär att vattenovana personer ska lära sig att gilla vatten och inte vara rädda.

Nelms och Gould presenterade hur de har arbetat på Fiji med ”School swimming without swimming pools”. På Fiji finns olika grupperingar, både de som håller sig långt ifrån vattnet, och de som är mycket simkunniga och samtidigt övermodiga. Båda grupper finns i drunkningsstatistiken, de förstnämnda kan drunkna på grunt vatten där de faktiskt bottnar på grund av ovana och rädsla, medan de andra tar stora risker och har inte tillräcklig respekt för vattnet och havets krafter.

Konferensen avslutades med en paneldiskussion med följande personer:

• Milton Nelms och Shane Gould – Brain swim/Gilla vatten
• Lars Åke Bäckman, Skolverket
• Jan Kjensli, Norska simförbundet
• Carola Sjödin, Svenska simförbundet
• Stephen Junggren, Syddansk universitet, Danmark
• Dagmar Dahl, Nord universitet, Norge.


Bild 2: Paneldebatt

Under paneldebatten diskuterades frågor som Vad krävs för att alla ska lära sig att simma? Behövs en ny definition av simkunnighet? Hur kan lek finnas med i simlektionerna? Hur kan man få lärarna mer engagerade i badet?

Att simning är en kulturell produkt blev tydligt under dagen. Historiskt har simning används av olika anledningar. För vissa har det varit ett sätt att få mat för dagen, medan det för andra kanske mer har handlat om rekreation. Vatten kan vara förenat med livsfara, men det är också en livsnödvändighet. Beroende på vilken roll simningen spelar i våra liv ställs olika krav på teknik och kunskap. De nordiska länderna har bestämt sig för att simkunnighet är viktigt, då inte minst utifrån ett livräddande perspektiv, men också utifrån en demokratisk aspekt – alla ska ges förutsättningar att delta också i de delar av ländernas fritidskultur som inbegriper vatten.

SMAANZ Conference, Hobart, Tasmania

Författat av Susanne Linnér:


Internationella utblickar är alltid intressanta. Speciellt när vi har förmånen att få arbeta med, forska kring samt utveckla ett forskningsfält. Det finns alltid ett behov av att knyta kontakter med andra forskare inom närliggande områden för att vidga sina vyer.

Vid slutet av året hade jag möjligheten att delta i SMAANZ-konferensen på Tasmanien (The Sport Management Association of Australia and New Zealand).

Temat för 2015 konferensen var "Coming of Age". Året innan, 2014, firade konferensen 20-årsjubileum och en summering av detta jubileum blev att Sports Management forskningen och yrkesutövningen har "mognat". 2015-års tema skulle därför sätta ljuset på en disciplin som trots sin ungdom vuxit till ett livligt och väletablerat område. Det vara första gången University of Tasmania och School of Business and Economics stod som värd. Universitetet hade nyligen flyttat in i sin nyrenoverade byggnad med sin fantastiska utsikt över floden Derwent. Ett universitet beläget mitt i grönska och glittrande vatten, men på samma gång beläget nära hjärtat av staden Hobart.

Många engagerade och etablerade forskare inom sport management återkommer regelbundet till denna konferens. Några exempel som kan nämnas är Alison Doherty, David Shilbury, Tracy Taylor och Hans Westerbeek, men det finns naturligtvis många fler. Gruppen Sport management-forskare i Australien och på Nya Zeeland har växt och det finns idag en rad olika fält och perspektiv som ryms inom ämnet. De dominerande temana under konferensen berörde exempelvis High performance/Olympics event samt frågor om marketing och sponsorship, fält som i mycket förknippas med just området sport management. Förutom dessa teman inrymmer SMAANZ ett tema som går under rubriken SOCIAL IMPACT. Min upplevelse är att det fältet har fått ett större utrymme inom Sport Management i Australien än vad det har i Europa. Det är också det område som jag upplevde till största delen tangerar vårt projekt om idrott och socialt entreprenörskap.

Inom temat ”sport and social impact” höll Jonathan West (Director - Australian Innovation Research Centre) en inledande keynote -föreläsning. Titeln var ”The Potential Role of Competitive Team Sport in Addressing Deep-Seated Social Problems”. Projektet belyser hur idrott och idrottsföreningar visat sig bli en viktig inkörsport och katalysator för vissa äldre ungdomars möjlighet till livsstilsförändring genom sitt deltagande i idrottsverksamhet. Tasmanien rankas i botten bland australiska stater gällande i stort sett samtliga dimensioner av ekonomiska och sociala välfärdsmarkörer: högsta arbetslösheten, lägsta huspriserna, lågutbildade, lägst läskunnigheten, mest kroniska sjukdomar, lägst livslängd, mest fetma, högst småbrottslighet, mest våld i hemmet etc.

Det övergripande forskningsintresset i projektet fokuserade på innovativa strategier för att hjälpa regionala samhällen, och individer och företag inom, dem till förändring. En del i projektet fokuserade på projekt med idrott som medel för att lösa samhälleliga problem. Resultaten från dessa pekar på att idrotten i det regionala samhället lyckats locka till sig arbetslösa ungdomar och få dem till att förändra sitt liv och i sin livssituation och i förlängningen också bidra till det regionala samhällets utveckling.

Arbetet med temat ”sport and social impact” fortsatte sedan i olika sessioner under konferensen. Några presentationer fortsatte i samma spår som den inledande talaren. Forskningsintresset berörde möjligheter men också svårigheter med att se idrotten som medel för att i något avseende göra socialt gott. Ett av projekten hade titeln ”Indigenous Women and Sport: Evidence from an Australian Senate Inquiry”. I Sverige talar vi mycket om hur idrotten kan bli och verka som ett medel för integration. Frågan är hur vi ska lyckas få med nya grupper in i idrotten, grupper som idag står utanför. Detta projekt berör samma grundproblematik, men gruppen som är i fokus för studien är istället kvinnor ur den inhemska befolkningen. En andra innehållslig riktning inom temat berörde frågor kring idrottens legitimitet i samhället. Stora event och kostsamma arenor möts inte alltid med hurrarop från alla samhällets medborgare. Vad händer med legitimiteten när en bygd, stad eller ett land bestämmer sig att ansöka om och genomföra ett stort event? Ett av exemplen som presenterades var ”The Social Legacy of Le Grand Depart Tour de France Utrecht 2015”.

En tredje inriktning kretsade kring ett teoretiskt resonemang, även om det finns empiriska inslag. Här fokuseras idén om ett socialt företagande, vilket fortfarande, enligt presentatörerna, är något relativt nytt inom idrottsområdet och managementlitteraturen. Flera av presentatörerna hänvisar till Vanessa Ratten, som forskar om entreprenörskap och innovation i Australien. Hon menar att socialt entreprenörskap inom idrotten är när non-profit mål kombineras med företagstänkande för att nå samhällelig förändring. Presentationerna kretsade mycket kring relationen och skiljelinjen mellan Social Entrepreneurship och Corporate Social Responsibility. En av presentationerna hette ”Exploring Social Responsibility in the Voluntary Sports Clubs”. Att ta spjärn och försöka definiera socialt entreprenörskap i relation till idrott är en process som ju även pågår inom vårt eget projekt och på så sätt uppskattade jag verkligen dessa konferensbidrag. Även om kontexten och samhällsstrukturen på Tasmanien och i Australien skiljer sig åt i relation till Sverige så fanns det intressanta delar i dessa projekt att ta med sig tillbaka hem för att diskutera vidare.

NTNU Trondheim

Projektmedlemmen Tomas Peterson arbetar förutom som professor vid Malmö högskola även som Professor II vid Norges Tekniska och Naturvetenskapliga Universitet i Trondheim. Här har han introducerat projektet både i grundundervisningen och på forskningsseminarier.


Bild 3: Tomas Peterson, professor II vid NTNU.

Därutöver undervisar projekt-gruppens medlemmar också på grundutbildningen (de idrottsvetenskapliga programmen) i socialt entreprenörskap inom idrotten vid Linnéuniversitetet och på Malmö högskola.

Härnäst

Härnäst följer en vår där vi fortsätter att följa, skriva om och sprida kunskap om våra socialt entreprenöriella projekt. Vi inväntar också med spänning Utredningen för ett stärkt civilsamhälle (U2014:4), där vår utvärdering av KIOSK utgör ett av underlagen (se nyhetsbrev 3). Utredningen väntas inom några veckor.

Med hopp om en fin och produktiv vår! Tack för uppmärksamhet och stöd!



Nyhetsbrev nr 3: 6 oktober 2015.

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Mon, October 05, 2015 20:57:37

Release-party för boken om KIOSK

Den 15 september avhölls på institutionen för Idrottsvetenskap, Malmö högskola, ett release-party med anledningen av att boken ”KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap” kom ut.

Bild 1: Landshövding Margareta Pålsson med boken i handen, flankerad av KIOSK:s förgrundsfigurer Lars Antin (höger) och Tommy Carlsson (vänster).

Boken, som är utgiven på Bokbox förlag, är skriven av Tomas Peterson och Katarina Schenker. Region Skåne finansierade den utvärdering som boken är byggd på, ekonomiskt stöd har även utgått från Familjen Kamprads Stiftelse.


Bild 2: Prefekten för Idrottsvetenskapen vid Malmö högskola, Kristian Sjövik, hälsar välkommen.

Bild 3: Tilltugget.

Bild 4: Katarina Schenker, författare, och Kjell Eriksson, förläggare.

Vad behöver man veta om idrott och socialt entreprenörskap?

Författat av Daniel Bjärsholm:

Min första uppgift som doktorand i projektet är att kartlägga tillgänglig forskning om idrott och socialt entreprenörskap. Vad är det som forskare vill veta?

Först lite bakgrundsfakta: Jag har sökt efter artiklar i olika forskningsdatabaser, och funnit drygt 30 relevanta artiklar. Forskningsområdet är nytt, den första artikeln publicerades 2004, och det är få som forskar och publicerar sig inom området. Men på senare tid har något hänt. Från 2014 har antalet artiklar ökat markant, vilket innebär att merparten av de artiklar som jag har funnit är nya.

I artiklarna används ofta socialt entreprenörskap (SE) och Corporate Social Responsibility (CSR), som om de betyder samma sak. Men CSR är en del av ett kommersiellt entreprenörskap vars strävan är ekonomisk vinst, medan SEs primära mål är att stärka människors sociala tillvaro. Mitt forskningsfokus är SE inom idrotten, men sättet som begreppen används inom forskningen gör att antalet artiklar som verkligen handlar om SE inom idrotten är än färre.

Många studier handlar om målen för de entreprenöriella verksamheterna, hur de bedrivs och hur de finansieras. Idrott finns med i flertalet av artiklarna endast för att verksamheten som studeras råkar ha en idrottslig kontext.

Kort sagt: Även om forskning om sociala vinster i relation till entreprenörskapet har ökat på senare år, visar min studie en avsaknad av forskning om socialt entreprenörskap inom specifikt idrotten. Ett landsbygdsfokus lyser dessutom helt med sin frånvaro i de kartlagda forskningsartiklarna.

Projekt kring integration och gemenskap

Författat av Susanne Linnér:

Jag knackade på dörren in till idrottshallen. Tjejen som öppnar tittar på mig och brister sedan ut i ett leende.

Vill du vara med och spela fotboll?

Jag nickar och går sakta in i omklädningsrummet. På bänken framför mig sitter två tjejer. De är djupt försjunkna i ett samtal. När jag kommer tillräckligt nära så tittar de upp.

Kul att du är här idag igen?

Jag byter skor och öppnar dörren ut till hallen. Bollarnas rytm mot golvet förändras i takt med den musik som strömmar ut ur högtalarna. På golvet framför mig finns 18 tjejer med olika utseenden, olika kläder, olika bakgrund, olika livsberättelser, men det som förenar är att de vill spela fotboll.

Allt började när jag kom till Sverige som 15-åring. Vi hamnade på ett litet ställe mitt i skogen och ingen vågade prata med mig. Tjejerna i klassen spelade fotboll på kvällarna.

Fotbollen blev min väg in i gemenskapen.

Men hur kan man göra något mer för de ungdomar och tjejer som kommer hit. Skulle fotboll på ett lite annorlunda sätt vara en väg. Detta blev min drivkraft…

Många pratade hela tiden om att ha en förening. Ha en förening..... Bygga en organisation…… Det blir ju bara så krångligt. Jag ville lägga alla min energi på tjejerna och på att verkligen få en verksamhet med många tjejer. Jag bara körde och lyssnade inte.

Hur svårt kan det vara?

Fotboll är inte bara sport- fotboll är gemenskap. Vi skapade egna regler. Inte fotbollsregler. Om du bryter en fotbollsregel så bryter du spelet. Bryter du en regel hos oss så bryter du gemenskapen.

Citaten ovan är en liten del av den empiri som framkommit i ett av våra studerade delprojekt. Projektet startade för 3 år sedan och syftet var från början att använda idrotten som en väg att göra något för unga somaliska tjejer som kommit till Sverige. Projektet startades av en ung tjej som själv kom till Sverige som 15-åring. Genom dörrknackning har hon erbjudit unga tjejer en social- och idrottslig verksamhet. Inledningsvis fanns det ett litet stöd genom att ABFs lokaler fick användas vid ett tillfälle i veckan. Efterhand växte gruppen och det blev ett 30-tal unga tjejer, med olika nationaliteter, som en gång i veckan träffades för att spelade fotboll. Behovet av en större lokal ökade och efter påstötningar från projektledaren fick tjejerna vid några tillfällen låna en av kommunens idrottshallar på försök.

I dagsläget finns det två fasta tider i veckan och ca 100 fotbollsspelande tjejer på listan. Det är en närvaro på mellan 16-45 tjejer vid varje tillfälle. Projektet drivs fortfarande av samma tjej som vid uppstarten, även om hon idag har hjälp av ytterligare två tjejer. Under sommaren 2015 utökades tiderna i idrottshallen för att fler tjejer skulle kunna närvara medan de nu i höst är tillbaka på två tider i veckan. En ny verksamhetsform har skapats och resulterat i att man har nått barn- och ungdomar som annars i mycket har stått utanför idrotten. Det är ett projekt där idrotten ses som ett medel för att göra socialt gott. Projektet har varit helt beroende av en engagerad individ som lyckats bryta vissa gränser men som samtidigt stött på motstånd inom vissa fält. Det rör sig i ett gränssnitt mellan den informella, den ideella och den offentliga sektorn. Fortsättningsvis blir det intressant att följa detta projekt, försöka förstå vad det är för verksamhet samt vilka hinder och möjligheter som har funnits på vägen. Det handlar också om att försöka synliggöra villkoren för att den sociala entreprenöriella verksamheten ska kunna fortgå.

Redovisning – vad har vi gjort under år ett?

Avslutningsvis i detta nyhetsbrev så vill vi berätta att vi har lämnat in en redovisning för projektets första år till Familjen Kamprads stiftelse. Redovisningen finner ni på projektets hemsida: http://seidrott.se/ettarsredovisning.html

Ny ansökan

I det kommande förbereder vi oss för en förnyad ansökan gällande 2016 – 2018, då Familjen Kamprads stiftelse har en ny utlysning gällande entreprenörskap och utveckling av levande landsbygd.

Med hopp om en fortsatt fin höst!





Nyhetsbrev nr 2: 28 maj 2015.

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Thu, May 28, 2015 10:42:55
Att studera socialt entreprenörskap medför att vi som forskare blir en del av någon annans entreprenörskap. De sociala entreprenörerna berättar om problem i samhället och om hur dessa problem kan minimeras, även om problemen kanske inte helt kan lösas. De har tankar om vilka förändringar som behövs, men de behöver också nå ut med sina idéer för att kunna genomföra dem i större sammanhang. Vi blir en kanal till omvärlden eftersom vi dokumenterar entreprenörernas idéer.

Medverkan i workshops om entreprenörskap
Under april och maj har vi medverkat i två workshops knutna till entreprenörskap. Den första var en workshop om unga och landsbygden på residenset i Växjö, och i denna deltog Daniel Bjärsholm och Katarina Schenker. Totalt medverkade 13 organisationer. Från Linnéuniversitetet medverkade vi och två personer från Drivhuset samt en student.

Workshopen är en del av nätverkets ”Unga för landsbygdens” aktiviteter. Visionen är: ett modernt landsbygdsliv är givet och målet är fler boende på landsbygden genom att sprida kunskap och verka för attitydförändring. Initiativtagarna är Södra, NSF Scout, Naturskyddsföreningen, Jägarförbundet, LRF, Smålandsidrotten, Ingelstadgymnasiet, Ryssbygymnasiet, Länsstyrelsen Kronoberg, Linnéuniversitetet, Ung Företagsamhet Kronoberg och Drivhuset Växjö (Se Unga för Landsbygden på Facebook och http://landshovdingkronoberg.blogspot.se).

En Facebooksida skapades under workshopen och genom denna är det tänkt att erfarenhets- och kunskapsutbyte ska kunna ske till förmån för landsbygden. För närvarande har över 1000 personer uppmärksammat denna sida (#ungaförlandsbygden).

Workshop nr 2, som anordnades av Linnéuniversitetet fokuserade på det omgivande samhället, innebar att vi kunde konkretisera vårt (projektets) bidrag till landsbygden. Syftet med workshopen var att vi skulle lägga grunderna för entreprenörskapskurser riktade till olika branscher. Medverkande var Linnéuniversitetet, näringsliv, intresseorganisationer och kommuner. Från projektet och institutionen för idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet deltog Katarina Schenker respektive Camilla Strömberg, programansvarig för det idrottsvetenskapliga programmet Coaching och Sport Management. Nedan följer ett kursförslag baserat på det arbete som gjordes i ”vår” grupp:

Kursförslag: ”Entreprenörskap för sociala verksamheter på landsbygden”.

Utgångspunkten är att landsbygden behöver stärkas, och föreningar, som står för sociala sammanhållande krafter, kan behöva hjälp för att överleva. Utifrån problem som föreningar (t ex idrottsföreningar) själva har formulerat, eller utifrån problem som studenterna har identifierat, studerar studenterna föreningen, det omgivande samhället och dokumenterar och analyserar hur föreningen kan arbeta för att stärka sin sociala verksamhet. Därefter identifierar studenten möjliga finansiärer av projektet i form av t ex fonder, stiftelser eller distriktsidrottsförbund. Som examinationsuppgift skriver studenten en ansökan som är grundad i: en problemformulering, tanke om förändring, och en förståelse för social hållbarhet på landsbygden.

En kurs med detta innehåll menar vi skulle kunna vara en ”handling” inom ramen för nätverket ”Unga för landsbygden”. Kursen leder till mer kunskap, både för studenter men också för föreningarna som får stöd i att formulera sig kring sin verksamhet och att söka medel.

Så nu håller vi tummarna och hoppas att Linnéuniversitetet finner denna kurs värd att satsas på!

Information om projekt/koncept som vi studerar

I det första nyhetsbrevet utlovade vi information om projekt som vi studerar, och några av projekten presenteras översiktligt i följande avsnitt. För längre beskrivningar, se projektens hemsida. Vi studerar projektet i både medgång och motgång för att få en bredare förståelse för det hållbara sociala entreprenörskapet.

Åhus Ridklubb/Mölleholmens ridcenter

Åhus Ridklubb är en liten förening med 80-90 medlemmar. Ridskolan, marken, stallet och hästarna ägs av ett enmansföretag, Mölleholmens ridcenter. Föreningen äger endast ridhuset. Föreningen synes existera med hjälp av företaget. Föreningen hade Idrottslyftsprojektet ”Funktion och kultur” som riktade sig dels till ungdomar med funktionshinder, dels till flyktingungdomar. I projektet samverkar föreningen med företaget, Kristianstads kommun som tar emot flyktingungdomarna och med Furuboda folkhögskola. Tanken med projektet var att det ska leda till en ökad förståelse för grupper av ungdomar som sällan kommer i kontakt med varandra. Projektet har inneburit att samhällssektorer har överskridits, i föreliggande fall finns aktörer från alla samhällssektorer – den ideella, den kommersiella, den offentliga och den informella.

Aktivitet förebygger (AF)

AF är ett skolsamverkansprojekt i Ängelholm. Syftet är att förbättra den fysiska och psykiska hälsan hos barn och ungdomar. Projektet kan ses som ett exempel på dels hur barn kan få tillträde till idrotten, dels att de har möjlighet att själva påverka vilken idrott som de önskar fortsätta med på fritiden, trots att familjen kanske inte alltid har ekonomiska förutsättningar. Projektet statade som ett Idrottslyftsprojekt, men drivs numera av kommunen. Det finansieras också av stiftelsemedel. Projektet omfattar idag årskurserna tre och sex. Detta innebär 7.650 elever och 25 föreningar i Ängelholm. För att barn i årskurs tre som inte bor i centrum ska få möjlighet till att ta del av olika verksamheter som kräver transport, kommer föreningarna till skolan. Kommunen har inrättat tjänster inom ramen för verksamheten.

Mapping Växjö

Mapping Växjö startade som ett projekt i två orienteringsklubbar i Växjö våren 2007. Grundtanken var att förändra inställningen till kartan, skogen och orientering hos ungdomar i Växjö. Projektets syfte var att, tillsammans med ungdomar, skapa verksamheter baserade på karta och ny teknik som är så populära att fler ungdomar blev fysiskt aktiva och fler ungdomar kom till orienteringsklubbarna. Bland målen fanns att aktivera barn och ungdomar i Växjö kommun, att påverka klubbarna att förnya sin rekryteringsverksamhet och att skapa moderna sätt att locka ungdomar till orienteringssporten.

Teknikutvecklingen var så kostsam att tekniken måste existera i en företagsform. I och med att företaget startades kunde projektet inte längre söka ekonomiskt stöd från Idrottslyftet. Mapping Växjö avslutades som projekt 2009 i och med att företaget bildades. Företaget har sedan dess kämpat med två problem – teknikutvecklingen som blivit alltmer omfattande och kostsam, samt utvecklandet av det kommersiella konceptet, där man inte hittat ett tillräckligt stort kundunderlag.

KIOSK (KFUM Idrott och Social Kunskap)

KIOSK är en ideell förening som tillhandahåller fysisk och mental träning, och som vänder sig till mellanstadieskolor i Malmö, huvudsakligen i innerstaden. KIOSK är utformat så att man arbetar i klasser under ett helt läsår och då minst en timme per vecka. Varje lektion tar upp grundläggande kunskaper om kost och hälsa, sömn, träning, beteende och konsekvenser. Relationen mellan teori och praktik är att man befinner sig tre gånger i idrottshallen med fysisk aktivitet och den fjärde gången i klassrummet med teori. Klassrumsinnehållet kan handla om exempelvis trafikvett, anti-alkohol- och tobakspropaganda, veckopengar och nät-grooming.

KIOSK har vuxit fram ur en samhällskritik, som är relaterad till föräldrarollen, lärarrollen och skolans ansvar. Även om vuxna är fysiskt närvarande för barnen har de ofta fullt upp med sig själva. I centrum, och fria från kritiken, finns barnen. Samhället är utformat för vuxna, och därför är KIOSK:s uppgift att utgå från barnens perspektiv.

KIOSK har haft ständiga problem med att finansiera verksamheten. Idrottsrörelsen hänvisar till kommunen, och kommunen skickar runt KIOSK mellan olika förvaltningar – fritidsförvaltningen, skolförvaltningen etc. Trots detta har KIOSK under elva års tid haft verksamhet i alla skolor i Malmös innerstad. Därtill har de drivande inte någon formell lärarutbildning.

Gilla vatten

Gilla vatten är ett projekt som har startats av SK Poseidon och Swedish Center for Aquatic Research i Lund. Avsikten är att hjälpa de barn som inte kan simma och är rädda/ovana vid vatten i 5:e och 6:e klass. Projektet använder en ny undervisningsmetod för ökad trygghet i vatten, s k Brainswimming. Målgruppen för projektet är både siminstruktörer/simlärare som vill utbilda sig i metodiken. Projektet har fått stöd från Arvsfonden och kommer att vara över 3 år, från våren 2014 till våren 2017. Som lokal arrangör får man en gratis utbildning i metodiken Brainswim. I november 2014 utbildades 36 instruktörer från Skåne, Småland, Blekinge och Öland. 2015 är målet att utbilda 200 nya instruktörer.

Av instruktörerna krävs endast att de har vattenvana och kan simma, samt att de förstår engelska, då utbildningen är på engelska. Målet är att kursen ska vara gratis för barnen. ”Gilla Vatten” jobbar i dagsläget med att hitta finansiering till detta. Det finns även möjlighet att söka bidrag lokalt, exempelvis via Idrottslyftet för idrottsföreningar.

Nästa nyhetsbrev

I nästa nyhetsbrev kommer vi att presentera några ytterligare projekt som vi följer. Vi kommer i större utsträckning fokusera på landsbygdens villkor – vad skiljer hållbart socialt entreprenörskap inom idrotten på landsbygden från detsamma i stadsmiljö?

Härnäst följer ett seminarium vid Malmö högskola om Socialt entreprenörskap, den 1 juni. Tomas Peterson och Daniel Bjärsholm kommer att diskutera innebörden av socialt entreprenörskap, utifrån samhälleliga perspektiv med frågor som Kan en idrottsförening vara en social entreprenör? Kan det socialt ”goda” definieras utifrån statliga mål eller räcker det om ”sanningen” om det socialt goda finns i entreprenörens öga? Alla som önskar delta hälsas varmt välkomna! Kontakta Daniel Bjärsholm eller Tomas Peterson och meddela om ni kommer.

En kort rapport från detta följer i nästa nyhetsbrev som kommer i augusti. Vidare kommer Daniel Bjärsholm att sammanfatta sitt arbete med en internationell forskningsöversikt om idrott och socialt entreprenörskap.

Med hopp om en fin sommar!





Nyhetsbrev nr 1: 6 mars 2015.

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Fri, March 06, 2015 14:55:02

Den första artikeln

Den första artikeln från projektet är en presentation inför idrottsforskningsfältet. Den finns i Svensk Idrottsforskning nr. 2014/4: Katarina Schenker, Per Gerrevall, Susanne Linnér och Tomas Peterson ”Sociala entreprenörer i en match utan regler”. Tidskriften Svensk Idrottsforskning ges ut av Centrum för Idrottsforskning (CIF), som är regeringens sektorsorgan för idrottsforskning. CIF delar varje år ut drygt 20 miljoner kronor till svensk idrottsforskning. Artikeln är baserad på projektansökan. Se artikel här.

Doktoranden antagen

Efter en lång antagningsprocess, och med nio sökande, är nu projektets lissdoktorand utnämnd och antagen av forskarutbildningen i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Den utvalde är Daniel Bjärsholm från Växjö. En presentation av honom finns sist i nyhetsbrevet.

KFUM KIOSK

En pilotstudie till projektet har utförts av två av dess medlemmar. Den handlar om en utvärdering av KFUM KIOSK i Malmö, utförd på uppdrag av Region Skåne. KIOSK är ett av de projekt som legat till grund för projektansökan, och har följts av gruppens medlemmar sedan ett tiotal år tillbaka i tiden. Tomas Peterson fick uppdraget för ett drygt år sedan, och sedan hösten har även Katarina Schenker arbetet med utvärderingen. Den överlämnades till Region Skåne den 2 februari 2015 (den intresserade kan få tillgång till utvärderingen från tomas.peterson@mah.se).

Den 12 februari hölls en konferens kring utvärderingens resultat på Malmö högskola med representanter för Region Skåne, SKL, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen i Skåne, Malmö kommun, den ideella sektorn och Skåneidrotten, samt representanter för forskarsamhället från Linnéuniversitetet och Malmö högskola.

Författarna förbereder nu en bok om KIOSK, som beräknas utkomma tidigt i höst på förlaget Idrottsforum.org. Liksom utvärderingen kommer boken att finansieras av Region Skåne och med stöd från Familjen Kamprads Stiftelse.

Nästa nyhetsbrev

Nästa nyhetsbrev, som kommer i april, kommer att innehålla information om de koncept/projekt som kommer att ingå i studien om idrott och socialt entreprenörskap.

Daniel Bjärsholm - Presentation

Jag är nyligen anställd som doktorand vid Linnéuniversitetets idrottsvetenskapliga institution, och antagen vid forskarutbildningen i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Under min tid som doktorand kommer jag att vara knuten till projektet Socialt entreprenörskap inom idrotten.

Jag är född 1989 i Anderstorp som är en tätort i Gislaveds kommun. Min akademiska bakgrund innefattar dels en genomförd gymnasielärarexamen i ämnena idrott och hälsa samt samhällskunskap, dels en kandidatexamen i statsvetenskap. Båda dessa utbildningar har genomförts i Linnéuniversitetets regi.

Min idrottsliga bakgrund kan sägas ha varit en vital del av min uppväxt. Vid sidan av mina studier och skolgång har jag varit delaktig inom idrottsområdet (handboll, fotboll, golf och luftgevärsskytte) såväl som spelare som tränare. Spelarkarriären fick sitt slut genom upprepade skador och steget till att bli tränare var naturligt. För närvarande är jag tränare för Växjö HF:s representationslag i div. 2, herrar (handboll).

Forskningsprojektet finner jag stimulerande eftersom jag dels är född och uppvuxen i en landsbygdskommun och har sett landsbygdens utveckling på nära håll. Dels ser jag att projektet har stora möjligheter att bland annat väcka debatt över och visa exempel på hur idrotten kan användas som medel för att nå sociala värden snarare än som ett mål i sig.

Vid frågor är det bara att kontakta mig!

daniel.bjarsholm@lnu.se