Nyhetsbrev SEIdrott

Nyhetsbrev SEIdrott

Om nyhetsbreven

Projektet Socialt entreprenörskap inom idrotten (SEIdrott.se) kommer i fortsättningen att ge ut ett enkelt nyhetsbrev ungefär varannan månad.

Nyhetsbrev nr 4: 29 januari 2016.

NyhetsbrevPosted by Katarina Schenker Fri, January 29, 2016 13:51:55
Uppdatering

Projektet ”Socialt entreprenörskap inom idrotten” fortskrider enligt planerna. Projektet är tvåårigt. En ny ansökan i förlängningen av innevarande projekt har lämnats in och behandlas för närvarande. I detta nyhetsbrev berättar vi med några exempel om hur vi i projektet har medverkat externt:

Hela projektgruppen var engagerad i SVEBI:s konferens, som 2015 arrangerades av Linnéuniversitetet.

Katarina Schenker deltog i en konferens i Lund om skolsimning och ”Gilla vatten”.

Susanne Linnér var i november i olika ärenden i Australien, och passade på att följa temat ”Social Impact” på ”SMAANZ Conference”, en Sport management-konferens i Hobart, Tasmania.

Tomas Peterson, som förutom i Malmö även arbetar som Professor II (adjungerad professor, 20%) i Trondheim, har introducerat idrott och socialt entreprenörskap på de idrottsvetenskapliga utbildningarna där.

SVEBI

Författat av Daniel Bjärsholm:

Den 11-12 november anordnades SVEBI:s (Svensk Förening för Beteende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning) årliga konferens vid Linnéuniversitetet, Växjö. Årets huvudtema var olika aspekter på hållbar idrott och ett inslag var en workshop om idrottens samhällsnytta. Under denna workshop presenterade Daniel Bjärsholm och Katarina Schenker vårt projekt om hur idrott på innovativa sätt kan användas som ett medel för att nå och skapa olika sociala värden i samhället. Presentationen innehöll tre delar: en kortfattad genomgång av det relativt nya begreppet socialt entreprenörskap och en forskningsöversikt av vad som är gjort om socialt entreprenörskap inom idrott.


Bild 1: Daniel Bjärsholm, doktorand, presenterar socialt entreprenörskap.

Avslutningsvis gavs ett konkret och praktiskt exempel på en socialt entreprenöriell förening på den småländska landsbygden som använder idrotten som ett medel för att stärka människors sociala tillvaro. Exemplet handlade om Visingsö allmänna idrottssällskap (VAIS). Workshopen avslutades sedan med intressanta inspel och frågor från den stora åhörarskaran, som bestod både av forskare och kommunpolitiker. Diskussionerna fortsatte efter avslutad workshop. Många var intresserade av Visingsö AIS:s innovativa och diversifierade arbetssätt för att inkludera alla och stärka den sociala tillvaron.

Vid ett senare tillfälle under konferensen stod själva begreppsdefinitionen av socialt entreprenörskap inom idrott i centrum. Tomas Peterson presenterade forskargruppens förslag på definition vilken innefattar följande fem kriterierna:

1. Socialt entreprenörskap inom idrotten karakteriseras av en verksamhet som korsar gränser mellan samhällets olika sektorer.

2. Detta korsande av gränser medför att analysen av socialt entreprenörskap inom idrotten grundar sig på ett konfliktperspektiv.

3. Socialt entreprenörskap inom idrotten använder idrotten som medel, inte som mål.

4. Det ”sociala” inom idrottens sociala entreprenörskap är definierat utifrån statens mål för idrottsverksamheten, och har samma innehåll som begreppet föreningsfostran.

5. I socialt entreprenörskap används pengarna (vinsten) som medel, inte som mål.

För en mer heltäckande beskrivning av konferensen se konferensrapporten på Idrottsforum.org som Daniel Bjärsholm är medförfattare till.

Skolsimning

Författat av Katarina Schenker:

Situationen i Sverige med många nyanlända barn och ungdomar har satt ljuset på simkunnighet. Sverige är till stora delar omgivet av hav och det finns dessutom en utvecklad badhuskultur. Vattenvana och badvett är centrala förmågor i det omfattande fritidsutbud som finns i Sverige. På senare tid har flera rapporter kommit om att badhus har problem med dels uppförandekoder, dels drunkningstillbud.

Som vi har skrivit om i tidigare nyhetsbrev så följer vi projektet ”Gilla vatten”, ett socialt entreprenöriellt projekt som når både stad och land och vars ambition är att få fler barn och unga att först lära sig att gilla vatten för att därefter lära sig simma. En stor del av de barn som växer upp i Sverige lär sig att simma, och simkunnigheten i Sverige kan betraktas som hög. Läget är inte detsamma för nyanlända barn och ungdomar, och Gilla vattens undervisningskoncept, som de utbildar instruktörer i, skulle kunna vara ett sätt att öka tryggheten i och vid vatten.

På grund av att vi följer ”Gilla vatten” så deltog vi i konferensen ”World Aquatic Development Conference” (WADC), i Lund. En del av konferensen hade temat ”School swim”.

Konferensen handlade om hur man arbetar med simkunnighet i våra grannländer Norge och Danmark (i båda länderna är simkunnigheten lägre än i Sverige), vilka krav på simkunnighet som ställs i skolan i Sverige, hur Simförbundet arbetar med simkunnighet hur Livräddningssällskapet gör samma sak (men med en något annan syn på metodiken), om huruvida religioner kan vara begränsande i arbetet för ökad simkunnighet, och om det är så att ”curlande” av barn kan förhindra simkunnighet genom att föräldrar inte låter barnen testa gränser, göra misstag, och så småningom lära sig något bra.

Ett problem, eller en flaskhals, när man ska erbjuda alla barn och unga simundervisning är badhusen. Ibland finns tillgång till badhus, ibland inte. I Danmark söker man lösningar som inte kräver långväga och tidskrävande transporter för skolbarn, exempelvis beskrev Stephen Junggren från Syddansk universitet att man såg möjligheter i att köpa våtdräkter till skolorna och bedriva simundervisning utomhus i t ex havet i anslutning till sommarsäsongen. Med våtdräkter kan landsbygdsskolor spara både tid och pengar och samtidigt framhålla den egna bygdens resurser. Huruvida detta projekt faller väl ut hoppas jag få veta mer om i framtida utbildnings/forskningssammanhang.

Huvudattraktionen på konferensdagen var Milton Nelms och Shane Gould, som båda har haft stora internationella sportsliga framgångar inom simning. Nu arbetar de med konceptet ”Brain swim” som innebär att vattenovana personer ska lära sig att gilla vatten och inte vara rädda.

Nelms och Gould presenterade hur de har arbetat på Fiji med ”School swimming without swimming pools”. På Fiji finns olika grupperingar, både de som håller sig långt ifrån vattnet, och de som är mycket simkunniga och samtidigt övermodiga. Båda grupper finns i drunkningsstatistiken, de förstnämnda kan drunkna på grunt vatten där de faktiskt bottnar på grund av ovana och rädsla, medan de andra tar stora risker och har inte tillräcklig respekt för vattnet och havets krafter.

Konferensen avslutades med en paneldiskussion med följande personer:

• Milton Nelms och Shane Gould – Brain swim/Gilla vatten
• Lars Åke Bäckman, Skolverket
• Jan Kjensli, Norska simförbundet
• Carola Sjödin, Svenska simförbundet
• Stephen Junggren, Syddansk universitet, Danmark
• Dagmar Dahl, Nord universitet, Norge.


Bild 2: Paneldebatt

Under paneldebatten diskuterades frågor som Vad krävs för att alla ska lära sig att simma? Behövs en ny definition av simkunnighet? Hur kan lek finnas med i simlektionerna? Hur kan man få lärarna mer engagerade i badet?

Att simning är en kulturell produkt blev tydligt under dagen. Historiskt har simning används av olika anledningar. För vissa har det varit ett sätt att få mat för dagen, medan det för andra kanske mer har handlat om rekreation. Vatten kan vara förenat med livsfara, men det är också en livsnödvändighet. Beroende på vilken roll simningen spelar i våra liv ställs olika krav på teknik och kunskap. De nordiska länderna har bestämt sig för att simkunnighet är viktigt, då inte minst utifrån ett livräddande perspektiv, men också utifrån en demokratisk aspekt – alla ska ges förutsättningar att delta också i de delar av ländernas fritidskultur som inbegriper vatten.

SMAANZ Conference, Hobart, Tasmania

Författat av Susanne Linnér:


Internationella utblickar är alltid intressanta. Speciellt när vi har förmånen att få arbeta med, forska kring samt utveckla ett forskningsfält. Det finns alltid ett behov av att knyta kontakter med andra forskare inom närliggande områden för att vidga sina vyer.

Vid slutet av året hade jag möjligheten att delta i SMAANZ-konferensen på Tasmanien (The Sport Management Association of Australia and New Zealand).

Temat för 2015 konferensen var "Coming of Age". Året innan, 2014, firade konferensen 20-årsjubileum och en summering av detta jubileum blev att Sports Management forskningen och yrkesutövningen har "mognat". 2015-års tema skulle därför sätta ljuset på en disciplin som trots sin ungdom vuxit till ett livligt och väletablerat område. Det vara första gången University of Tasmania och School of Business and Economics stod som värd. Universitetet hade nyligen flyttat in i sin nyrenoverade byggnad med sin fantastiska utsikt över floden Derwent. Ett universitet beläget mitt i grönska och glittrande vatten, men på samma gång beläget nära hjärtat av staden Hobart.

Många engagerade och etablerade forskare inom sport management återkommer regelbundet till denna konferens. Några exempel som kan nämnas är Alison Doherty, David Shilbury, Tracy Taylor och Hans Westerbeek, men det finns naturligtvis många fler. Gruppen Sport management-forskare i Australien och på Nya Zeeland har växt och det finns idag en rad olika fält och perspektiv som ryms inom ämnet. De dominerande temana under konferensen berörde exempelvis High performance/Olympics event samt frågor om marketing och sponsorship, fält som i mycket förknippas med just området sport management. Förutom dessa teman inrymmer SMAANZ ett tema som går under rubriken SOCIAL IMPACT. Min upplevelse är att det fältet har fått ett större utrymme inom Sport Management i Australien än vad det har i Europa. Det är också det område som jag upplevde till största delen tangerar vårt projekt om idrott och socialt entreprenörskap.

Inom temat ”sport and social impact” höll Jonathan West (Director - Australian Innovation Research Centre) en inledande keynote -föreläsning. Titeln var ”The Potential Role of Competitive Team Sport in Addressing Deep-Seated Social Problems”. Projektet belyser hur idrott och idrottsföreningar visat sig bli en viktig inkörsport och katalysator för vissa äldre ungdomars möjlighet till livsstilsförändring genom sitt deltagande i idrottsverksamhet. Tasmanien rankas i botten bland australiska stater gällande i stort sett samtliga dimensioner av ekonomiska och sociala välfärdsmarkörer: högsta arbetslösheten, lägsta huspriserna, lågutbildade, lägst läskunnigheten, mest kroniska sjukdomar, lägst livslängd, mest fetma, högst småbrottslighet, mest våld i hemmet etc.

Det övergripande forskningsintresset i projektet fokuserade på innovativa strategier för att hjälpa regionala samhällen, och individer och företag inom, dem till förändring. En del i projektet fokuserade på projekt med idrott som medel för att lösa samhälleliga problem. Resultaten från dessa pekar på att idrotten i det regionala samhället lyckats locka till sig arbetslösa ungdomar och få dem till att förändra sitt liv och i sin livssituation och i förlängningen också bidra till det regionala samhällets utveckling.

Arbetet med temat ”sport and social impact” fortsatte sedan i olika sessioner under konferensen. Några presentationer fortsatte i samma spår som den inledande talaren. Forskningsintresset berörde möjligheter men också svårigheter med att se idrotten som medel för att i något avseende göra socialt gott. Ett av projekten hade titeln ”Indigenous Women and Sport: Evidence from an Australian Senate Inquiry”. I Sverige talar vi mycket om hur idrotten kan bli och verka som ett medel för integration. Frågan är hur vi ska lyckas få med nya grupper in i idrotten, grupper som idag står utanför. Detta projekt berör samma grundproblematik, men gruppen som är i fokus för studien är istället kvinnor ur den inhemska befolkningen. En andra innehållslig riktning inom temat berörde frågor kring idrottens legitimitet i samhället. Stora event och kostsamma arenor möts inte alltid med hurrarop från alla samhällets medborgare. Vad händer med legitimiteten när en bygd, stad eller ett land bestämmer sig att ansöka om och genomföra ett stort event? Ett av exemplen som presenterades var ”The Social Legacy of Le Grand Depart Tour de France Utrecht 2015”.

En tredje inriktning kretsade kring ett teoretiskt resonemang, även om det finns empiriska inslag. Här fokuseras idén om ett socialt företagande, vilket fortfarande, enligt presentatörerna, är något relativt nytt inom idrottsområdet och managementlitteraturen. Flera av presentatörerna hänvisar till Vanessa Ratten, som forskar om entreprenörskap och innovation i Australien. Hon menar att socialt entreprenörskap inom idrotten är när non-profit mål kombineras med företagstänkande för att nå samhällelig förändring. Presentationerna kretsade mycket kring relationen och skiljelinjen mellan Social Entrepreneurship och Corporate Social Responsibility. En av presentationerna hette ”Exploring Social Responsibility in the Voluntary Sports Clubs”. Att ta spjärn och försöka definiera socialt entreprenörskap i relation till idrott är en process som ju även pågår inom vårt eget projekt och på så sätt uppskattade jag verkligen dessa konferensbidrag. Även om kontexten och samhällsstrukturen på Tasmanien och i Australien skiljer sig åt i relation till Sverige så fanns det intressanta delar i dessa projekt att ta med sig tillbaka hem för att diskutera vidare.

NTNU Trondheim

Projektmedlemmen Tomas Peterson arbetar förutom som professor vid Malmö högskola även som Professor II vid Norges Tekniska och Naturvetenskapliga Universitet i Trondheim. Här har han introducerat projektet både i grundundervisningen och på forskningsseminarier.


Bild 3: Tomas Peterson, professor II vid NTNU.

Därutöver undervisar projekt-gruppens medlemmar också på grundutbildningen (de idrottsvetenskapliga programmen) i socialt entreprenörskap inom idrotten vid Linnéuniversitetet och på Malmö högskola.

Härnäst

Härnäst följer en vår där vi fortsätter att följa, skriva om och sprida kunskap om våra socialt entreprenöriella projekt. Vi inväntar också med spänning Utredningen för ett stärkt civilsamhälle (U2014:4), där vår utvärdering av KIOSK utgör ett av underlagen (se nyhetsbrev 3). Utredningen väntas inom några veckor.

Med hopp om en fin och produktiv vår! Tack för uppmärksamhet och stöd!